Fotboll...?

Det ligger liksom en våt yllefilt av ledsnad över fotbollen... Inte för att jag är jätteroad av fotboll men visst är det kul att se Zlatan spela och visst verkar Henke Larsson vara en sympatisk person. Men när ölande, brölande, testosteronstinna människor med en IQ i paritet med amöbors slår ihjäl en annan människa så är det inte roligt längre.
Tänk så disciplinerad publiken är på tennismatcher eller tävlingar i hästhoppning. Artiga applåder för varje snyggt slag med racketen - oavsett vem man "håller" på. Och knäpptyst tills hästen har hoppat sista hindret. Ack ja.

Idag har inte Sonja fyndat någonting alls! Jo, hon snodde en förskärare igen, men vi börjar bli rätt bra på att genskjuta henne och avväpna henne. Hon ägnar sig mest åt att följa solen. Hon stönar av belåtenhet när hon får hoppa upp i en stol och knyta sig i solskenet. (Ännu belåtnare blev hon när jag tog ut en filt och lade i stolen. Vad gör man inte för att tillfredsställa de små liven?)

Fast det går utan filt också.
Svante har aldrig hoppat upp i trädgårdsstolarna men Sonja är av annan sort. Hon hoppar upp, sätter tassarna på bordet och kikar in genom syrrans köksfönster. Hur ska hon annars kunna se vad som pågår där inne? Hon är portad från både syrrans och Lottas boningar. Hon hittar på alldeles för mycket hyss. Svante däremot är välkommen överallt.

Sonja fyndar

Ännu en vacker vårdag Två soldyrkare placerade sig på favoritplatserna.

Där ligger dom. Inte bredvid varandra. Dom är individualister båda två.

Sonja gör ganska många fynd på promenaderna. I morse efter morgonrundan kom hon med något hängande ur munnen som såg ut som en svans. Det visade sig vara precis en svans - tillhörande en väldigt död liten mus. Det krävdes en del lock och pock innan hon insåg att mattes godis trots allt var bättre än den trista, döda musen.
Igår hittade hon en tappad skinnvante. Den återfann hon någonstans idag och hade jättekul med att slänga den i luften. Jag hörde Svantes polis-skall och tydligen var han osäker på om vanten var OK eller om vi skulle hjälpas åt att jaga Sonja igen. Svante fick besked om att vanten var tillåten och sen tystnade han och ägnade sig år dragkamp i stället.
Nästa grej som försvann ut på gräsmattan var min brödkavel. Den var dock aningen för tung för henne att springa omkring med så den fångade jag in ganska snabbt. Kaveln blev bara lite naggad i ändarna men är fullt användbar.

Utanför stängslet hände tydligen väldigt spännande saker i eftermiddags. Sonja var oerhört fokuserad och sprang fram och tillbaka utan att lyckas komma igenom någonstans. Så himla retfullt!

Skönlitteratur och lördagsmiddag hos Lotta

Det finns verkligen inte mycket skönlitteratur om irländska terriers. Men det finns Jerry skriven av Jack London. Har precis avslutat den och kan konstatera att London fångar irländarsjälen. Modig som ett lejon och trogen sina människor. Handlingen i boken utspelar sig i Söderhavet och man kan lugnt konstatera att synen på ursprungsbefolkningen var annorlunda för hundra år sedan.
Jag ser Svante framför mig när Jerry beskrivs. Hur han på stela ben och dovt morrande närmar sig en fara. Eller hur han med bakåtstrukna öron och viftande med hela bakkroppen älskvärt slickar sin herre. Om någon känner till någon annan roman om irländsk terrier är jag tacksam för tips.

Och tänk att få ett sånt här kuvert i brevlådan! (Beställde boken på bokbörsen, väldigt bra ställe för böcker som inte längre finns i affärerna.)

Det är väldigt mysigt att bo så här lite i kollektiv. I afton bjöd husses dotter på fantastisk middag. Siri och hennes matte var också här och hundarna tyckte det var livat att träffas på kvällen. Vanligtvis kommer ju Siri på morgonen men nu kom hon plötsligt på kvällen!

Sonja är en sann livsnjutare. För henne är ALLA möbler tillåtna och vad kan man säga? Inte kan man fösa ner henne från en sån här ljuvlig plats i solen... Min prinsessa!

Siri tillbaka, vinprovning och sol!

Då var det dags för Siri igår igen. Hon hade initialt inte tid att nojsa med mina hundar. Hon var tvungen att först genomsöka trädgården och huset för att lokalisera om den där Julia möjligen var kvar. Det var hon nu inte, så efter någon timme fick Siri ge upp och inse att ingen Julia stod att finna. Vilka näsor dom har! Och idag var gamla Fia här. Jag vågar inte riktigt släppa ihop Fia och Siri för Siri är väldigt revirförsvarande när hon är här. Fia är gammal men icke desto mindre morrar hon hotfullt mot andra hundar och det är onödigt att Siri tänder till på det.
Fia morrade ut mig också! Vi hade varit och hämtat bil på verkstan och när jag kom hem försvarade Fia gårdsplanen. Jag förklarade att jag faktiskt bor här...

Igår var det vinprovning igen. Med ekologiskt tema. Bara ekologiska viner och ekologiskt tilltugg. Precis lika trevligt som vanligt. Syrran tog ett par gruppbilder med av hänsyn till inblandade provare kan bild förstås inte publiceras här.

Det har varit en fantastisk vårdag och frukost i solen var en självklarhet. Tyckte Sonja och tog genast plats på stolen. Svante har aldrig brytt sig om att ligga i trädgårdsstolarna men för Sonja var det tydligen en självklarhet. OK, vi har fler stolar så det var bara att hämta en till.
Förra sommaren, när Sonja var bebis, gick det nästan inte att frukostera utomhus. Hon hoppade upp på bordet, försökte stjäla godbitar och välte borden så att både te och kaffe rann ut över gruset. Hon HAR blivit mera hanterbar. Hon respekterar ett nej, även om jag aldrig skulle våga lämna henne ensam med frukosten inom räckhåll. Igår, efter vinprovningen, blev hon återigen två meter lång och snodde ett paket med jättedyrt sesamknäckebröd i syrrans kök. Gott, gott tyckte även Svante, som gärna hjälpte till att tugga i sig brödet. Husse har lovat ersätta syrran...
Livet med irländare blir aldrig långtråkigt. Garanterat!

Trimmad Sonja och lite hyss.

Julia har blivit hämtad av sin "faster". Hundar är underbara. Julia blev jätteglad och trippade glatt iväg med faster till bussen. Svante och Sonja stod en stund vid grinden och kikade efter henne och gick sen in och tog en massiv förmiddagslur. Jag skickade med Julia lite av mina hundars mat. Julia gillade den jättemycket och matstrejkar hon igen kan hon ju få av den i stället. Husse kommer hem på lördag så då får hon återgå till sina vanliga rutiner. Och i morgon är det Siri-time...

Sonja upplever nog sin snålt tilltagna kostym som annorlunda. Hon skakar på sig med jämna mellanrum precis som om hon vore blöt.

Kännetecken: stuket på vänsterörat. Både Svante och Julia kände dock igen henne på lukten och accepterade hennes nya utseende.

Några exempel till på den lilla älsklingen. Hon har så otroligt fina ögon. Det är bara så svårt att plåta dom för hon vill hela tiden bita i kameraremmen och slicka på objektivet.

I obevakade ögonblick ägnar hon sig förstås som vanligt åt icke tillåtna aktiviteter. Sen kanske husse får skylla sig själv när han lämnar plånboken obevakad.

Hon lyckades pilla fram kreditkort och 220 spänn i kontanter samt nagga både plånbok och diverse annat innehåll innan jag kom på henne.

Vi har en annan skojig lek som också Svante gärna deltar i. Sonja stjäl något hon inte får ha, t.ex. en stekspade eller en plastslev. Sen rusar hon så fort hon kan iväg medan Svante jagar henne, gällt skällande. Sen försöker matte och husse genskjuta Sonja för att fånga grejen i fråga och Svante hjälper till genom att blockera hennes väg. Och så vidare... En väldigt skojig lek som Sonja för det mesta förlorar. Tre mot en är kanske inte rättvist. Men hon verkar tycka att det är hur kul som helst. Och hon blir ju inte bestraffad. Svante däremot får mycket beröm för sin polisinsats.
Just nu kopplar matte av genom två strategiskt utdelade grisöron. Smart va´?

Trimning och skola

Jaha, så var det färstingdags igen. I förrgår tog jag årets första under ögat på Svante. Den hunden är en riktig fästingmagnet. På honom verkar ingenting annat än riktigt gift fungera. Siri klarar hela sommaren på Fixodida men på Svante måste det till Frontline. Tycker bara det är så himla tidigt att behöva börja redan i mars! (Småsnål.)
Dagen startade enligt sedvanligt schema. Julia åt sin frukost (Svantemat) med god aptit (medan de andra var ute på gården). Sen körde Sonja och jag till frissan. Sonjas alltså. Vi har ju varit där ett par gånger innan och småplockat lite i pälsen och klippt klor och bekantat oss med människor och miljö. Nu var det på allvar och jag får nog säga att lilla hunden skötte sig utmärkt. Eventuella försök till protester från hennes sida tillbakavisades vänligt men bestämt. Sista halvtimmen var hon nog rätt trött för då hängde ögonlocken på halv stång. Jag fick bara med mig hälften så mycket hund hem. Fast nu ser jag för första gången hur hon verkligen ser ut som vuxen! Ska ställa upp henne för fotografering men låter henne faktiskt vila några timmar. I kväll är det nämligen skola igen. Inte något jag ser fram emot för det regnar och blåser och är fyra grader varmt. Får nog ta fram Sonjas regntäcke. Hon är ju nästan naken! Dessutom är både matte och hund ganska trötta. Min avsikt var dock att inte missa en enda lektion den här kursen så det är väl bara att kämpa på.

##

 Nu har vi verkligen kämpat. Fullständigt vidrigt uteväder med halv storm och regn, snöblandat t.o.m. när vi körde hem. Sonja var ovanligt lättirriterad i kväll och har tydligen bestämt sig för att hon inte gillar amerikanska bulldoggar. Viss förståelse har jag. Det var å andra sidan ett antal andra jyckar som inte heller föll henne i smaken idag. 

Ändå - lite har hon ändå snappat upp på våra små träningspass så hoppet är inte ute att det kan bli fason på henne också med tiden.

Som vanligt glömde jag att jag skulle ta före- och efterbild av trimningen. Kom på det plötsligt och resultatet är väl inte lysande men ni har ju sett henne på bild tidigare i år.

Här har friserandet redan börjat men det mesta av vinterkappan finns kvar.

Här har vi kommit hem. Undrar när jag ska lära mig att inte fotografera i motljus och komma ihåg att ställa in fokus lite bättre... Jättefin blev hon och pälsen lär väl inte växa ut över natten så det blir väl tillfälle att fota henne i bättre positioner än dessa.
Trim-Lotta tycker att hon har väldigt bra pälskvalitet och det är alltid roligt att höra. Vacker färg har hon också - väldigt lik Svante faktiskt. Mahogny...

Vi har varit på en ganska otrevlig kvällspromenad i regnet och alla vovvarna har fått sina Dentastix och har intagit sina sovplatser. Matte ska försöka kränga in sig mellan hundar i sängen (två för ögonblicket) och läsa bok en stund.
Väderfolket har lovat att regnet ska upphöra under natten. Det vill vi gärna tro på!

Anorexi/bulemi

Kors i taket! Sydsvenskan hade minsann en halv sida om hundutställningen i helgen. Vanligtvis brukar detta evenemang förbigås med medietystnad. (Däremot brukar det vara ett helt uppslag när det ät kattutställning.) I alla fall så var det ett flertal bilder på olika vovvar. Dock icke på BIS-hunden. I viss mån förstår jag det. Best in show blev nämligen en svart puli och såna fastnar inte på bild. Svart som natten och med massor med hår som döljer både ansikte och ben. Den såg ut som en stor, mörk golvmopp där den flöt fram genom visningsringen. Så fotograferna prioriterade mera lättfotade objekt.

Sydsvenskans rapportering. Ingen puli så långt ögat når. Kul i alla fall att dom skrev något.
Apropå bulldoggen nere till vänster. Jag strosade förbi den ringen och kollade in dessa märkliga hundar. Säger inte mer så har jag ingenting sagt... Det lustiga var att domaren var kolossalt lik dem han skulle bedöma. Jag kunde har tagit några bilder men avstod, för det kändes nästan pinsamt.

Vi har lite utfodringsproblem här. Julia är en riktig kladdmaja när det gäller mat. Hon är van vid att äta när hon vill, dvs maten står framme och hon kan småplocka lite närhelst hon önskar. Det är förstås inte tänkbart i det här huset med två sådana mathuliganer som våra. Julia vill nästa aldrig ha sitt eget foder. Hon nosar, tittar bedjande på mig och vänder ryggen åt käket. Däremot har jag märkt att hon tycker om omväxling.
Nu gäller följande: Svante får Julias medhavda foder (han bryr sig inte om vad han får) och Julia får Svantes foder. Accepteras av Julia. Riktigt gott till och med!
MEN hon äter en foderkula i minuten medan mina hundar sätter i sig hela portionen på ungefär samma tid...
I dag stod Julia och knaprade med Svante på en sidan och Sonja på andra sidan. Sonja gjorde en liten ansats att sno Julias mat. Där stod tjejerna och morrade åt varandra (Julia försvarar iaf sitt käk) medan Svante helt sonika åt upp maten i Julias skål.
Jaha! Nya lösningar måste tänkas ut. Svante och Sonja ut på gården, stängd ytterdörr. Och se där! Julia krängde två deciliter Svantemat med god aptit och i sin egen takt.
Kan bara säga att jag har noll koll på vad dom ätit idag men alla verkar rätt nöjda. Julia och Sonja snusar i (den röda) TV-soffan och Svante i sitt fönster.

Julia

Hundutställning

Internationella i Malmö i dagarna två. Det var alldeles väldigt trångt överallt och egentligen är det ett under att det inte blir mer bråk mellan hundar än det faktiskt blir. Naturligtvis är det irländarna som lockar mig mest men den här tjejen, parson russel terrier, har väl ett fantastiskt uttryck!

En riktig liten skönhet. 

Det är mycket putsande och fejande i sista minuten innan hundarna ska in för visning. Här är några av släktingarna till mina älsklingar.

Är jag snygg, eller?

Överlag var det väldigt hög kvalitet på irländarna. Det är en liten ras och åtminstone dom som visas på utställningar är jättefina hela gänget. Eller vad tycker ni?

Det kan inte vara lätt att vara domare.

När jag kom hem framåt eftermiddagen var det tre här hemma som klistrade nosarna mot mina byxben och insåg att jag hade varit otrogen igen. OK, dom är inte långsinta och efter en kort stund var mina synder förlåtna. 

Ny hund

Det höll på att bli riktigt körigt den här veckan. Siris matte ville åka till London och träffa barn och barnbarn, Julias husse ville åka på upptäcktsresa till Iran. Enkel matematik säger att då blir det två irländardamer "över". Dessa två damer går utmärkt väl ihop när dom träffas på Limhamnsfältet och liknande ställen. Men det är aningens annorlunda på våran gård... Siri, som är mycket socialt kompetent, blir väldigt revirhävdande när hon är här. Julia är ganska eftergiven men tolererar ju inte vad som helst från den där Siri. Och så blir det bråk och gruff och spänt. Helst vill jag alltså inte ha båda damerna här i en hel vecka.
Nu slumpade det sig så lyckligt att det inte passade Siris mattes barn och barnbarn den här veckan så hon får skjuta på sin resa. Och Julias "faster" kanske drog en lättnadens suck över att inte behöva knata runt med Julia i flera timmar varje dag. Julia är van vid LÅNGA promenader. Julia alltså dumpad här och hon får allt spring hon behöver.
Svante är van vid Julia men på något sätt har deras relation ändrats något sen Sonja kom in i bilden. Sonja vill bara leka och Julia är något tveksam till alla dessa lekinviter. Nåja, efter någon dag har väl positionerna etablerats och det blir ordning i ledet.

Svante och Julia. Och en liten Sonjanos som skymtar till vänster...

Julias vänsteröra påminner mycket om Sonjas vänsterdito.
Nu har dom varit på kvällspromenad, fått sina Dentastix och det ska bli intressant att se hur dom ska fördela sovplatserna. Har tagit upp Bia-bädden från köket så det finns två korgar, en säng (min!) och fönstret. Just nu är det Julia i Bian och de andra två i sängen.

Det verkar som om vi har släppt förbudet för den röda soffan. D.v.s. husse tillåter ibland och då kan man ju inte förbjuda vid andra tillfällen. Alltså - varsågoda, det är OK att ligga i den röda soffan. Svante vågar inte riktigt ännu men tjejerna har inga problem alls att ta till sig nya regler.

Har ni sett/hört?

Har ni lyckats missa den här så är det en brist i er nutidsfostran. Tio miljoner visningar på TouTube... Tjejen är nitton år och har ett enastående öra för hur olika språk låter.



https://www.youtube.com/watch?v=ybcvlxivscw

What Languages Sound Like To Foreigners

www.youtube.com

Inser att jag inte hinner blogga idag. Det regnar, hundarna ska ut och jag ska försöka bli presentabel till aftonens middag hos goda vänner. Men i morgon kanske!

Flocken i blåsväder

Det skulle bli strålande vårväder idag och det blev det. Solen har faktiskt strålat från en klarblå himmel men problemet är den eviga blåsten. Inte någonstans lyckades jag hitta lä. Det blåste liksom i virvlar i varenda hörna så inget "solbadande" idag.

Hundarna har ingenting emot vindarna. Ett tag i eftermiddags var både Siri och Sonja borta en bra stund. Dom låg utsträckta på gräsmattan i solen och bara myste.
Sonja och jag har haft ett litet träningspass och det är ingen konst att få henne till både det ena och det andra om man har en tub baconost i handen. Väldigt lyhörd är hon...

Sen blev hon så där härligt trött ett tag. Även om det var kortvarigt.
Just nu är hon visst vakthund med stora bokstäver. Hon morrar och skäller på allt som rör sig och det är rätt mycket vargen-kommer-syndromet. Svante hakar förstås på och skäller han också. Han vet inte på vad, men han tjoar ändå. Får nog gå ner och försöka avleda dom.

Städa frysen - urtråkigt

Oföretagsamhet är ett utmärkande drag hos mig. Att rensa ur frysen är jättetråkigt, inte för att det tar särskilt lång tid utan för att man måste fatta så många beslut. Kasta, spara, göra kattmat osv. I måndags gjorde jag det (städade frysen alltså) efter flera månaders vånda. Sände samtidigt en tacksamhetens tanke till den som renoverade det här huset och som installerade självavfrostande kyl och frys.
Det fanns en hel del små paket med oxfärs, en lövbiff, en kycklingfilé, lite lever och smått och gott som inte längre kan tillredas som människoföda. Skar ner, kokade i hönsbuljong och delade upp i endagsportioner till katterna. Dom blir säker glada.
Frysen är klart underdimensionerad för en bostad i den här storleken och för ett par år sen köpte jag en box att ha i källaren. Självavfrostande förstås. Och ändå är jag tveksam om jag alls borde ha frysar. Är rätt bra på att stoppa ner saker - betydligt sämre på att plocka fram och tillaga det som ligger där.

Snart ska jag gå på hundkurs igen. Utan Sonja idag. I afton blir det bara teori.
Det är roligt att se unghundarna tillsammans. Storlekarna varierar ordentligt. Från amerikansk bulldogg (väldigt stor) till griffon bruxellois (så liten att Sonja kunde tro att det är en kanin). Fast hon ställer förstås rätt diagnos med nosen. Den lilla plutten såg helt förskrämd ut förra veckan men igår verkade den redan mycket bekvämare i sällskap med de större hundarna. Sonja var mest nyfiken på bulldoggen. Typiskt, ju större desto bättre. Samtliga hundar är betydligt duktigare hemma än på kursen. Fast det är ju delvis därför vi går kurs. För att lära sig klara av även enkla moment i närvaro av andra. Nästa vecka ska vi träna på att gå förbi en skål med godbitar utan att röra maten. Det blir en utmaning som heter duga.

#

Så, nu har matte varit på kurs. Höll nästan på att blåsa av vägen. Värst vad det blåser nu igen. 

Ett par "selfies" på Sonja. Misstänker att jag inte kommer att känna igen henne nästa vecka när hon varit hos frisören. Jag måste komma ihåg att ta före- och efterbilder på henne.

Sonja o matte på kurs

DÄR räddade jag fjärrkontrollen i sista sekunden. Att vända ryggen åt Sonja - om så bara för några sekunder - straffar sig omedelbart. Musen, den tappra överlevaren, finner sig i att bo i översta skrivbordslådan.
Vi har varit på kurs igen, Sonja och jag. Alldeles nödvändigt eftersom det mesta som Sonja kan hemma (och det är väl inte så mycket att man kan förhäva sig) har hon nämligen glömt när det är skoldags. Hon stretar som en draghund i kopplet, fattar varken sitt eller ligg och har dessutom glömt vad hon heter. Ska man nu göra någon form av jämförelse med förra veckan så är det i alla fall till det bättre. En tröst är att klasskompisarnas mattar och hussar säger samma sak.
Sonja har fått en "kurspåse" som innehåller kul saker - godis. tuggisar och en hemgjord kampleksak i fleece. Kampleksaken bryr hon sig inte ett dugg om när vi är i skolan. Godiset i påsen är mycket intressantare. När vi kom hem i kväll trodde jag att Sonja skulle slockna direkt och slängde kurspåsen på soffan medan jag pysslade med annat. Plötsligt rusar båda hundarna runt i huset som galningar - Sonja först med fleecegrejen i munnen och Svante efter, vilt skällande. (Får hon verkligen ha den där saken!?)

HUR hon lyckades öppna påsen är en gåta och jag har slutat grubbla när det gäller Sonja. Hon klarar det mesta. Plötsligt var fleecegrejen den roligaste leksaken på jorden. Men det krävde att Svante skulle jaga henne runt huset och utmana henne.
Just nu har jag alltså dygnets lugnaste stund. Hundarna har varit på kvällspromenad, Dentastixen är uppätna och två trötta irländare slaggar i min säng.
I morgon kommer Siri igen och då blir det livat. Nu överväger jag att ansluta mig till hundarna. Antingen med Zelda-boken (tredje genomläsningen) eller en novellsamling av Helen Tursten.

KENNEL BLÅGUL: TÄVLING - fredagscitat

KENNEL BLÅGUL: TÄVLING - fredagscitat: Missa inte din chans att vinna ett signerat exemplar av den uppskattade boken. Många har köpte den och alla älskar den. Den perfekta gåvan t...

Lite mera latin och cirkus i stan

Apropå latin. För sådär 30-40 år sedan hade en kompis (läkare) skrivit ut 1000 ml 70%-ig sprit till sig själv. "För utvärtes bruk" stod det på flaskan även om det var solklart att han tänkt sig "för invärtes bruk". Det stod en massa latin på etiketten och kompisen vågade inte blanda sig en grogg med mindre än att han fick en översättning. Tänk om det var någon giftig tillsats i spriten! Vad apoteket hade skrivit var, att 1000 ml var utskrivet men att man hade delat upp det hela på två flaskor. Så visst kan man ha nytta av att ha läst latin! Jag borde ha fått den ena flaskan...

Nu är det nog vår på riktigt för nu kommer cirkusen till stan. Där borta, mellan oss och närbutiken, har den slagit upp sina tält. Brazil Jack är det som gästspelar den här gången. På torsdag blir det tydligen premiär. Inte långt från cirkusen ligger Malmö-mässan och där blir det internationell hundutställning i dagarna två. Dubbelcirkus. Vi får knalla bort och se om den här cirkusen också har kameler. I somras var betande kameler ett pittoreskt inslag i landskapsbilden under några dagar. Så här såg det ut då.

Några kameler har jag ännu inte sett men däremot hästar. Hästar är inte särskilt exotiska i våra omgivningar.

Sonja var lite uttråkad idag så hon fick tillfälligt tillbaka sin favoritleksak, dammvippan. T.o.m. Svante tyckte att den var rolig. Sin vana trogen tvärsomnade Sonja mitt i busandet. Själv passade jag på att testa dagens app som visade sig vara riktigt trevlig. Man kan liksom skriva i en ring, ett hjärta, en spiral eller på en linje som man själv ritar upp. Många typsnitt och andra finesser att välja på. Vad dom kan hitta på!

Det är som vanligt bara fantasin som sätter gränser.