23 december

Nu håller väl alla på med att griljera skinkan, klä julgranen, slå in de sista klapparna och allt vad det vara. Så icke jag. Som den notoriska julhatare jag är blir det inga klappar. Skinka däremot. Den griljerade jag i går. Julgran - nä. Ta in friska träd i huset för att sen kasta ut den några veckor senare...

I kväll får det bli fredagstacos.

Numera klipps Sonjas klor hos veterinären. Ingen annan vill, inte ens Trim-Lotta som är en baddare på all sorts hundskötsel. Hon t.o.m. skrapar tandsten på Svante!
Nåväl, för ett par veckor den var vi hos tant doktorn för att klippa klor. Sonja fick lugnande spruta som de flesta hundar somnar av.

I väntan på att Sonja ska bli sömnig.

Sonja är sömnig

Men inte sjutton sover hon. Till sist fick det bli rakning av ben, kanyl i en ven och lite "riktigt" sömnmedel.
Att klippa i hennes klor är som att klippa intorkad lera. När man till slut kommer in till pulpan är den också som lera! Ganska bra för jag vill att klorna ska vara superkorta. Då bryts dom nog inte så lätt.
Ja, sen vaknar hon igen och får komma hem till brorsan igen.

Annars fungerar saker och ting som vanligt. Båda hundarna är pigga. Sonja fortsätter att stjäla saker och Svante fortsätter att agera polis. Välsignade hund!

Tyvärr har Sonja hux flux börjat reagera på smällare. Det har hon aldrig gjort tidigare och det smärtar mig när hon blir rädd. Hon stretar i kopplet och vill bara hem, hem. Svante som genom alla år har varit helt skottfast undrar vad hon sysslar med.

I söndags blev jag äntligen färdig med mina egenhändigt hopsnickrade julkort. Samma sak varje år , sista minuten. Några skulle jag skicka med vanlig post. Satte således igång skrivaren och ut kom ett antal suddiga, kletiga kopior. Diagnostiken visade att bläckpatronerna var på upphällningen. Alltså iväg till närbutiken (före detta) för att skaffa nya. Så småningom blev det perfekta utskrifter.
Här är ett par av korten.
Ha en fin helg!

Ska man ha dåligt samvete för att man inte har skrivit något sen i maj? Lite gnager det ändå att jag inte har "hört av mig" på så länge. Det beror absolut inte på sjukdom - alla mår bra -och får närmast skyllas på bristande lust och energi.
Nog så.
Sommaren i det nya huset har varit lång och varm. Alla har anpassat sig bra och hundarna verkar trivas fint. Dom har upptäckt en ny sak. Det regnar bollar från träden här. Äpplen alltså. Jättekul och speciellt Sonja verkar uppskatta det nya leksakerna. Dom går att äta!

Nu är de flesta äpplena nedplockade från träden (god skörd!). Lite trist för en som inte är så förtjust i frukt men husse gillar äpplen så det blir väl åtgång.

Sonja har väldigt mycket kvar av sitt busiga beteende. Tackolov har hon slutat äta böcker, fjärrkontroller och annat sånt men nu har vi inte längre en hallgarderob som går att låsa. Även om det var med gummikilar från Clas Ohlsson. Nu hänger jackor och tröjor öppet vilket såklart inbjuder till att slita ner kläderna från sina galgar och plundra fickorna på hundgodis och b-påsar.
Och på tal att om slita ner kläder. Lämnar man inte garderobsdörrar stängda får man skylla sig själv.

Det här är Sessan. En ganska flegmatiskt mopsblandning som vi stöter på ibland. Hon har en suverän taktik att sätta sig på rumpan när Svante vill undersöka henne närmare.

Det bor MASSOR med hundar i grannskapet. Närmaste grannen är Maggie, en liten vit bichonblandning som kan vara rätt stöddig på sin sida häcken men som konsekvent vägrar att säga goddag till Svante när vi möts på gatan. Det är synd,  för Svante är otroligt artig mot tjejer och Sonja gör som storbror. Sen har vi Bonnie, en Jack Russel-blandning (bra kompis), Hanzon, thailändsk gatuhund, Bijoux och Sissou, små vita ulltottar. Vidare Kaiser, berner sennen, STOOR, och en massa vovvar till som jag inte vet namnen på.
Rent allmänt luktar hela omgivningen otroligt gott (tycker hundarna) och promenaderna blir ganska långsamma.
Den här lilla snödroppen stod plötsligt i trädgården i mitten av oktober. Är det inte lite fel årstid?

Sonjas val av gosedjur Kan tyckas något märkligt. En porslinsgås! Hon verkar gilla den mycket. Det är inte första gången hon hämtar den från platsen i fönstret. Fortfarande hel, märkligt nog.

Efter flytt

Lite långt mellan inläggen. Tycker dock att jag har laga förfall efter alla flyttbestyr. Flytten resulterade i åtskilliga blåmärken, mycket träningsvärk och tre kilos viktminskning. Vissa saker tog det åtskilliga veckor att återfinna, vissa grejer har jag fortfarande inte hittat. Framför allt har jag inte saknat något av det som gick till Myrorna, Erikshjälpen och direkt till soporna.
Något som tog två veckor att hitta var hörlurarna till telefonen. Oerhört praktiskt att ha när man står som nummer 16 i kön till Telia Support. Ännu mer praktiskt när väl kommer fram och ska krypa på alla fyra på golvet och kolla sladdar och gröna och röda lampor. Nåja, allt går.
Just nu öser regnet ner och det åskar. Trots att alla väderprognoser säger sol och temperaturer upp mot 25 grader.
Hundarna har bestämt sig för att dom är vansinnigt trötta i dag och Svante sover i sängen och Sonja i sin nya favoritgrotta. mellan hurtsarna till mitt skrivbord.

Med huvudet på mina fötter. 

Hundarna har anpassat sig enormt bra till det nya boendet. Första veckan rantade dom i mina fotspår hela tiden men nu har dom funnit sig helt tillrätta. Sonja har förstås haft ett eldorado med att hjälpa till med uppackningen. Och innan vi lämnade den gamla bostaden passade hon på att dra ner en kartong ägg och sluka fyra råa ägg.

Och på tal om stöld, häromdagen hade vi en vän/granne på eftermiddagsfika. Medan vi inspekterade den lilla trädgården passade hon på att hoppa upp och sno ett wienerbröd. Hon morrade ilsket åt Svante som gärna ville smaka.

Det är fina promenadstråk i kvarteren. Dom här träden  har blommat färdigt och efterlämnat en brunaktig matta på marken. Men det var fint så länge det varade.

Äppelträdet har också blommat färdigt och tyvärr har vi inte hunnit beskära det i år. Men nästa år kanske.

Sov på min arm, natten gömmer...

Sonja har med tilltagande ålder blivit allt mera kelig och kontaktsökande. Ganska mysigt måste erkännas.

Huruvida dom saknar sin gamla, jättestora tomt och stora hus får jag aldrig veta men jag tröstar mig med att hundar inte "saknar" utan anpassar sig till nuet.

a

Uppbrott

Jaha, det har hunnit gå en ansenlig tid sedan vi skrev senast. Omöjligt att rekapitulera två månader men en stor del av vintern har gått åt till att leta hus och att sälja hus.
Vi flyttar om en vecka från Malmös vackraste bostad till en mera pensionärsvänlig bostad. Enplanshus med källare under iaf halva huset.
Vi har inga mattor på golven, inga tavlor på väggarna, inga krukväxter pryder längre fönstren och vinkällaren är tömd.
Hundarna bryr sig mycket mindre än jag hade förväntat mig! Vi bär ut det mesta ur deras tillvaro men dom blir inte oroliga som dom annars kan bli bara vi packar en weekendväska.
I veckan tog jag med dom till det nya huset för att dom skulle få bekanta sig med nya lukter. Fast deras mattor låg förstås på golven...




Trädgården är inte tillnärmelsevis så stor som den vi har nu och den har grundligt genomsökts och markerats, speciellt av Svante.
Jag har försökt fokusera på vad vi slipper och inte på vad vi kommer att sakna. Vi slipper tre stora hus som ska underhållas, vi slipper trappan till andra våningen och vi slipper ge hästar mat varje morgon.
Sonja har haft ett par jobbiga månader med sin klor. Februari och mars har hon till stora delar ägnat åt att hoppa på tre ben. Omväxlande bak-och framben. Hon får smärtstillande och verkar inte särskilt besvärad. Vi har slutat springa till veterinären stup i ett. Det är minst lika jobbigt för henne och det blir definitivt billigare! Den trasiga klon faller förr eller senare. Nu har vi dock haft ett par lugna veckor och det är bara att hålla tummarna.

Sonja tar en paus vilande på flyttkartonger...

Husse och matte (mest husse) har burit tusentals böcker. Detta är bara några av sammanlagt av tio bokhyllor. Och ändå har vi kastat massor, Myrorna har fått åtskilligt och vänner har plockat till sig vad dom vill ha. Det tar liksom aldrig slut!

Undrar sååå vad budskapet är, Sonja.

Det blir inte mer i dag. Dags att börja tänka på mat till djuren. 

a

Superbloggaren återkommer...

Tänker inte ens försöka göra en resumé av den senaste tidens händelser. Minnet sviker och det är för mycket annat som snurrar i huvudet.

Men att den här snyggingen heter Svante kommer jag ihåg. Prinsen ligger i den röda soffan (suck) men har lite missat IKEA-överkastet som matte har lagt där som skydd. Det är väl OK, vi får väl kemtvätta kuddöverdragen med tiden.

Sonja är tyvärr inne i ett rejält skov av trasiga klor. Hon haltar än på höger bak, än på vänster fram. Just nu är det höger fram. Jag har slutat gå till veterinär varenda gång. Hon är superduktig på att hoppa på tre ben, hon vill ABSOLUT gå med på promenader och jag ger henne smärtstillande. Hon leker med Svante och är på gott humör. Hon förefaller lida mer av veterinärens ingrepp innebärande narkos, bandage och säkert lika ont.

Annars verkar hon äntligen ha fattat att TV-programmens skällande hundar inte finns utanför hennes revir.

Vi tittade på Cesar Millan och hon verkade begripa att skallen kom från TVn. Vanligen brukar hon springa till närmaste fönster och titta ut, skällande som en galning. Vi gjorde om manövern i dag, tittade på hundprogram och hon sussade i korgen utan att reagera! Fattas bara annat, hon blir tre år i morgon. Något ska man väl lära sig med åldern.


a

Nya hundar

Det bar värst vad tiden går fort! Jo, det var dags för trimning i måndags. Jag körde dit med två raggiga hundar...

och kom hem med två ursnygga vovvar som uthärdat nästan tre timmar på trimbordet.

Här har dom bytt plats, det är Sonja till höger nu.
Hennes klor ser ut som ett skämt. Någon klo är lång som en hajtand, en annan är på utväxt och några andra ser rätt normal ut. Nu har jag bestämt att värdera graden av hennes besvär och lidande kontra besök hos veterinären. Hon lider lika mycket av att vara sövd och bandagerad. Men det är inte kul med en kronisk åkomma som sätter ner hennes livskvalitet av och till.
Dock - hennes vinterpäls fyllde nog en halv sopsäck. Svante har en fantastiskt pälskvalitet men han uppför sig som en gangster under trimningen. Det är munkorg som gäller för att han inte ska äta upp oss. Sonja är snällare - hon protesterar ibland men inte så det blir ohanterbart.

Det här är resterna av min senaste brödpensel. Har redan köpt en ny. Sonja upprätthåller sin image som värsting. Hon blir snart tre år men valpfasonerna sitter benhårt kvar. Varje dag släpar hon ut korgen ur sovrummet, varje kväll släpar jag tillbaka den. Lämnar man diskmaskinen på glänt så nyper hon ett plastredskap, en osthyvel eller en slev. Sätter man inte i dörrstoppen i garderoben i hallen så ligger alla jackor och skor på golvet. Men hon är underbar ändå...



a

Kort vinter i Skåne

Det blev en antydan till vinter även i Skåne. I tio dagar kunde vi njuta av snö, minusgrader och framför allt - det var vindstilla. En morgon var det så där bedövande vackert som vi skåningar normalt bara ser på bild från andra delar av landet.

På den mittersta bilder tycker jag mig ana en röd hund i bakgrunden. Dimman låg tät men någon timme senare hade solen lyckats besegra dimman och det blev en strålande dag. Har glömt vilken men vad spela det för roll.
Nu är det som vanligt igen. Åtskilliga plusgrader, all snö är borta och vinden är tillbaka. Frisk till hård vind, kuling ibland. Av och till en regnskur.

Senast jag skrev hade Sonja problem med vänster framtass. Det gick över - hon tappade väl klokapseln.
I måndags var det dags igen. Hon hoppade på tre ben igen och nu var det höger baktass som var bekymret. Numera är jag så härdad att jag låter henne hoppa, ger smärtlindring och avvaktar. Och idag stödjer hon på tassen igen. Vansinnigt lyckligt över att få gå med på promenaderna och har slutat morra och nafsa efter Svante när han vill umgås. Svante, den stackaren, fattar inte alls varför hon är så vrång ibland, men respekterar hennes önskan att bli lämnad ifred.
EM i konståkning är en ganska segdragen historia men jag blir glad över att se Charlotte Kalla så strålande lycklig över sin fina resultat i SM-veckan. Är man sportfreak så är man...
Det är tråkigt att inte kunna presentera några hundbilder. Båda ser ruskigt ovårdade ut just nu men det är trimdags på måndag och kanske blir dom mer presentabla efter det besöket.


a

Synd om Sonja igen

Å just nu sa lokalradion att en person har observerats gående i Öresundsbrons tunnel. Farten är sänkt till 50 km/tim och polis är på väg. Både på Kastrup och på "vår" station, Hyllie, ska id-handlingar uppvisas. Det är inte lätt att vara pendlare just nu. I förra veckan skulle jag ta tåget till stan och för säkerhets skull tog jag ett tidigare tåg. Blev bara sex minuter försenad! Man det var förstås på förmiddagen.
Flyktingströmmen har minskat radikalt. Nu tar dom taxi, promenerar över (och under) bron eller tar gummibåt mellan Helsingör och svenska kusten.

Annars är väl humöret sådär just nu. Sonja haltar på tre ben igen och jag förstår ju vad som är på gång. Trasig klo igen. Helt klart har hon ont och gillar förstås inte alls att jag försöker inspektera. Hon ska till varje pris med på promenaderna och blir vansinnigt ledsen om man lämnar henne hemma.

Hon får smärtstillande och i morgon ska jag ta mig samman och kolla hennes tass. Hade hoppats att klon skulle lossna av sig själv. Kanske kan vi rycka den själva.

Hon är påfallande opåverkad i humöret och OK, det finns ju trebenta hundar som mår utmärkt... Dock vill hon inte leka med Svante och naturligtvis är han väldigt leklysten just nu.

Väder ska jag inte tjafsa för mycket om. Låter sig icke påverkas, man kan välja förståndiga kläder och de senaste dagarna har dimman legat ganska tät. MEN - då blåser det i alla fall inte! Ett par plusgrader känns som värmebölja i jämförelse med samma antal plusgrader förra veckan då det blåste 12-17 m/sek.

Kanske en bild på Svante också för rättvisans skull. Mattes vackre pojke!
I dag på promenaden kom det en grön stadsbuss och då tittar Svante förhoppningsfullt på de avstigande. Och nosen rullar i ansiktet på honom. Mormor brukar komma i en sån buss! Och hon har alltid godis i väskan! Ingen mormor den här gången.



a

I början av 2016

Så blev det nytt år igen! Det gamla - 2015 - var inte så där jättebra ur många synvinklar. Hoppas det nya blir bättre...
Vi valde att vända på konceptet för nyårsfirandet och öppnade en flaska bubbel vid femtiden på nyårsaftonen. Tände en brasa och skålade ut det gamla året utan alltför mycket sorg. Hej 2016, hoppas du blir bättre!

Sen råstekte jag potatis, kryddade några bitar oxfilé och fixade vitlökssmör och en bea. Kvällspromenad med hundarna vid halvtiotiden - innan smällandet började på allvar. Och sen gick vi och lade oss!
Hundarna är ju väldigt skottsäkra och brydde sig inte alls om fyrverkerierna vid tolvslaget. Så himla skönt!
Nyårsdagen blev den bästa på många år. Inte trött, inte bakis. Varför ska man egentligen sitta uppe och orka på nyårsnatten?
Inför årsskiftet skulle jag göra hundarna lite fina, tänkte jag. Ställde Sonja på trimbordet och borstade och kammade så det stod härliga till. Hon tyckte det var mysigt men blev kanske inte så mycket snyggare än innan...

Hon ska trimmas i början av februari och då hoppas vi, Trim-Lotta och jag, att hennes underull ska ha blivit tillräckligt bra.

Annars är det fruktansvärt kallt i Skåne! Man kan ju tycka att 3-4 minusgrader inte är mycket att bråka om, men när det kontinuerligt blåser 10-17 meter/sekund kan jag lova att det känns MYCKET kallare! Termobyxor, mössa med öronlappar och handskar som alls inte räcker till. Att försöka knyta b-påsar med bara händer är en pina.

Just nu sover båda älsklingarna skönt på min säng. Snart ska jag klämma mig ner vid sidan om. 

a